Den 7 april 2022 avgjorde EU-domstolen i mål C-249/21 mellan Fuhrmann-2 och B. Avgörandet avsåg konsumenträtt och mer specifikt näringsidkares informationsskyldighet när ett distansavtal har ingåtts elektroniskt med en konsument. Domen har klargjort de omständigheter i en beställnings- eller bokningsprocess som bör beaktas vid bedömningen av när bundenhet uppstår.

Bakgrunden till EU-domstolens avgörande

Fuhrmann-2-GmbH (”Fuhrmann-2”) är ett tyskt bolag som äger hotell i Tyskland. Konsumenten i detta fall, B., reserverade online fyra dubbelrum på hotellet och klickade på ”jag bokar”. B. angav i samband med detta sina personuppgifter och namnen på medresenärerna samt klickade på en knapp märkt med orden ”slutför bokning”. Vid utsatt datum befann sig dock B. aldrig på hotellet i fråga. Fuhrmann-2 fakturerade B. för avbokningskostnader men B. betalade inte det begärda beloppet.

Fuhrmann-2 väckte talan vid tysk domstol med yrkandet att beloppet skulle betalas. Den fråga som domstolen skulle pröva var om det förelåg ett bindande avtal mellan Fuhrmann-2 och B., och specifikt frågan om orden ”slutför bokning” uppfyllde den skyldighet som föreskrivs enligt tysk rätt om att en näringsidkare är skyldig att på den knapp genom vilken beställningen görs ange orden ”beställning förenad med betalningsskyldighet” eller någon motsvarande otvetydig lydelse. Av tidigare tysk praxis framgick att samtliga omständigheter i samband med beställningsprocessen ska beaktas vid en bedömning av denna fråga.

Den tyska domstolen, som ställde sig tveksam till befintlig praxis förenlighet med direktivet, begärde ett förhandsavgörande för frågan om endast orden på beställningsknappen (eller en motsvarande funktion) bör vara avgörande eller om omständigheterna i samband med beställningsprocessen även ska beaktas. 

EU-direktivet rörande distansavtal i konsumentförhållanden

I EU-direktivet 2011/83 regleras konsumenträttigheter, vilket har implementerats av EU:s medlemsstater. Av direktivets art. 8 framgår olika formella krav för distansavtal. I direktivets art. 8.2 andra stycke regleras näringsidkarens ansvar att tillse att konsumenten uttryckligen medger att beställningen är förenad med betalningsskyldighet. Om beställningen görs genom att trycka på en knapp eller aktivera någon liknande funktion ska knappen eller den motsvarande funktionen märkas i väl läsbar form endast med orden ”beställning förenad med betalningsskyldighet” eller någon motsvarande otvetydig lydelse. För det fall att näringsidkaren underlåter att iaktta denna skyldighet är konsumenten inte bunden av avtalet eller beställningen. Implementeringen av direktivets art. 8.2 i tysk rätt innebär i likhet med direktivet ett krav på en otvetydig lydelse utan närmare krav på exakt ordalydelse. Den svenska lagstiftaren har valt samma lösning vid implementeringen. 

EU-domstolens avgörande

EU-domstolen uttalade att det endast är orden på beställningsknappen eller en motsvarande funktion som är avgörande för att avgöra bundenhet. En helhetsbedömning för att avgöra bundenhet som fastslagits i tidigare tysk praxis ska således inte göras. En konsument ska med hjälp av en otvetydig lydelse instinktivt inse att en betalskyldighet kan uppkomma, vilket en helhetsbedömning skulle försvåra. EU-domstolen förtydligade att medlemsstaterna har rätt att godta att näringsidkare fritt får använda valfria ord, förutsatt att den nationella lagstiftningen saknar specifika exempel på formuleringar och att näringsidkares val av formulering är otvetydig gällande uppkomsten av betalningsskyldigheten.

KPMG:s kommentar

Eftersom Sverige har valt samma lösning för implementation som Tyskland är domen i högsta grad relevant för svenska näringsidkare som bedriver distansförsäljning.

EU-domstolens ställningstagande bekräftar konsumenters starka ställning i relationen med en näringsidkare. I synnerhet vid distansavtal är det viktigt att säkerställa att konsumenten förstår huvudinslagen i ett avtal innan en beställning görs. Enkelheten att ingå avtal på distans medför en risk att göra det utan tillräckligt övervägande. En konsument ska dessutom med säkerhet kunna fastställa från och med vilken tidpunkt som denne är bunden av en betalningsskyldighet. Med hjälp av en otvetydig lydelse snarare än en helhetsbedömning är denna tidpunkt enklare att fastställa.

Den viktigaste slutsatsen man kan dra av EU-domstolens dom är dock att det är avgörande att vara tydlig när man formulerar den slutliga bekräftelsen, som innebär betalningsskyldighet för konsumenten. Vill man vara helt säker kan man förstås använda den formulering som anges som exempel i direktivet men det går också bra att använda andra formuleringar så länge det är tydligt för konsumenten att hen ådrar sig en betalningsskyldighet.

KPMG bevakar löpande distansavtalsrättsliga frågor och uppdaterar texten löpande vid behov.

Välkommen att kontakta oss om ni har några frågor.

Läs mer:
The article in English

Prenumerera på LegalNews

Vill du prenumerera på LegalNews och andra kostnadsfria nyheter från KPMG? 
Anmäl dig här.  

Kontakta oss