3 grundorsaker bakom vårdens personalkris - KPMG Sverige
close
Share with your friends

Tre grundorsaker bakom vårdens personalkris

3 grundorsaker bakom vårdens personalkris

Kompetensförsörjningen inom den svenska sjukvården hanteras allt oftare genom inhyrd vårdpersonal, vilket leder till höga kostnader. Varför har det blivit så – vad ligger bakom denna komplexa utmaning? KPMG har i en orsaksanalys identifierat tre nyckelfaktorer.

1000

Relaterat innehåll

Sjukvården behöver många nya medarbetare, en kompetensförsörjning som allt oftare hanteras genom inhyrd vårdpersonal. SKL har tillsammans med regionerna uppmärksammat de höga kostnaderna för hyrpersonal och en strategi formades för att eliminera dessa kostnader till början av 2019. Det står nu klart att denna ambitiösa strategi inte har lyckats på långa vägar.

KPMG vill bidra i diskussionen kring detta komplexa problem och vi har utifrån våra erfarenheter identifierat tre avgörande orsaker. Vår analys gör inte anspråk på att vara komplett men vi hoppas att den kan bidra till att förstå och komma tillrätta med några av grundproblemen i vårdens kompetensförsörjning.

Orsaksanalys, svenska sjukvården

Illustration av KPMG:s orsaksanalys (se bilden i fullformat)

Vem vårdar engagemanget hos vårdens personal?

Sjukvård syftar till att åtgärda hälsoproblem hos patienter. Det här är så självklart att det tas för givet att det sköts effektivt. Följden blir att regionernas styrning och uppföljning i för liten grad fokuserar på vad sjuksköterskor, läkare, fysioterapeuter m.fl. tillsammans åstadkommer för en patient.

Den som väljer att arbeta i vården har ett inneboende engagemang att ta hand om människor. Att bota, trösta och lindra patienternas besvär. Men när professionalism och yrkesskicklighet inte uppmärksammas finns en uppenbar risk att engagemanget minskar och att vårdens personal söker sig till andra arbetsplatser. Vi ser detta som en grundorsak till vårdens bekymmer med att rekrytera och behålla personal, vilket inom främst den offentligt drivna vården visar sig som höga kostnader för hyrpersonal.

Hur säkras lämplig beläggning och belastning?

Det finns en omfattande flora av marknadslösningar och ersättningsmodeller för större eller mindre delar av vården, vilket gör det svårt att överblicka helheter och säkerställa vårdsystemens effektivitet. Detta kan leda till att behovet av vård underskattas, vilket skapar överbeläggningar och tillgänglighetsproblem.
En enkel logistisk sanning går ut på att säkerställa flexibilitet i vårdens kapacitet för att kunna klara toppbelastning. Men om beläggningsnivån ständigt ligger uppemot eller över 100%, saknas flexibiliteten samtidigt som belastningen på vårdpersonalen blir farligt hög.

Här finns mycket att göra. Lösningarna är inte enkla men handlar om allt ifrån tillämpning av LEON-principen (lägsta effektiva omhändertagandenivå) till att arbeta med omställning mot det som kallas ”En god och nära vård”.

Vi har också iakttagit att många regioner för några år sedan arbetade betydligt mer systematiskt med produktions- och kapacitetsplanering än de gör idag. Där finns en stor potential till förbättring, bland annat genom att ge verksamhetscheferna enklare och mer effektiva verktyg i detta arbete.

Gör rätt person rätt sak?

I sjukvården pratas allt oftare om behovet av avlastning. Det finns idag många arbetsuppgifter som utförs av exempelvis läkare trots att de inte kräver en läkares kompetens. Men vad menar vi när vi pratar om en ”avlastande” personalkategori?

I debatten hörs ofta exempel från andra länder, som medical assistants, physician assistants och nurse practitioners. Ofta saknar dock dessa yrkesroller en entydig definition. Beskrivningar av allt från högspecialiserade sjuksköterskor till en slags sekreterare som kan utföra praktiska sjukvårdsuppgifter förekommer.

Vi tror att det behövs dedikerad personal för alla de arbetsuppgifter som måste utföras, och att vårdpersonalen måste få koncentrera sig på det arbete den är utbildad för. Men, vi kan inte ropa på nya avlastande roller utan att veta exakt vad det är dessa nya personalkategorier ska göra. Vilka arbetsuppgifter är det vi talar om? Vad kräver dessa uppgifter för kompetens? Och hur involverar vi vårdens befintliga professioner i diskussionen?

Låt oss inte vårdslöst slänga oss med förslag på nya roller. Låt oss istället ta reda på hur behovet ser ut och vad det är för slags kompetenser som sjukvården saknar. Låt oss därefter definiera de nya yrkesrollerna och påbörja utbildningen av dem. Finns viljan så finns möjligheten.

 

Andreas Endrédi, KPMG, andreas.endredi@kpmg.se
Staffan Gullsby, KPMG, staffan.gullsby@kpmg.se

Kontakta oss

 

Want to do business with KPMG?

 

Offertförfrågan